Sveriges första
självbetjäningsbutik?

Den framgång självbetjäningsbutiker rönt i USA, under 1940-talet, väckte även den svenska handelns intresse. Mot slutet av 1946 sände Hakonbolaget en delegation över Atlanten på studieresa. Då låg redan KF i startgroparna och skulle 1947 komma att slå upp portarna för sin självbetjäningsbutik på Odengatan i Stockholm.

Konsum Odengatan blev Sveriges första betydande butik med enkom självbetjäning och KF kom att ligga långt före ICA i denna omvandlingsprocess. Det är Konsum Odengatan och 1947 som alltid framhävts som starten på självbetjäningen i Sverige. Men en artikel i ICA-Tidningen från januari 1947 berättar att ICA redan öppnat en självbetjäningsbutik i slutet av 1946! Men den var inte ansluten till Hakonbolaget, det största av de fyra inköpscentraler som tillsammans utgjorde ICA – utan till dess minsta syster, Nordsvenska Köpmanna AB. Och egentligen kom den till som följd av en privat köpmans egna initiativ, när han stod utan personal!

Vi saxar ur tidningen:

En självbetjäningsavdelning – aktualiserad av personalbrist – har sedan i somras planerats av köpman Paul A. Kågström i Skelleftehamn och blev i mitten av julmånaden [1946] ett faktum. [—]

”Self service.” Ordet låter något amerikanskt, det ska vi erkänna, men självbetjäning, som ordet innebär, är inte längre ”någonting” som finns bara i Amerika utan nu även i Västerbotten, närmare bestämt i Skelleftehamn hos köpman Paul A. Kågström.

Det första man frågar sig, när man närmare tittat på den avdelning i herr Kågströms fastighet, som omfattar ”självservice” och som fått namnet PK:s snabbköp, är, hur herr Kågström någonsin kunnat komma på den djärva tanken att sätta igång med något dylikt, något så oprövat för vårt land. Herr Kågström kan emellertid ge oss besked om den saken.

– Bristen på arbetskraft har ju länge varit kännbar inom handeln, säger hr K. och i somras såg det ut [—] som om vi skulle komma att stå så gott som utan personal. Jag började då tänka på om jag skulle kunna gå in för någon sorts självbetjäningsbutik efter amerikanskt mönster. Jag har – fortsätter han – med stort intresse följt med utvecklingen i Amerika och jag ansåg att det inte borde vara uteslutet att man kunde sätta igång med något sådant även här hos oss.
[—]
Det gällde nu att försöka skaffa fram några ritningar eller förslag till en inredning, men detta visade sig vara svårare än man först tänkt sig och inte ens en stockholmsresa kunde ge mig något tips om hur jag borde gå till väga.
[—]
”Klara sig själv” har aldrig varit något okänt begrepp för herr Kågström och det var det inte heller denna gången. Herr Kågström gjorde alltså själv upp en ritning och lämnade in förslaget till en snickerifabrik och det stod inte längre på förrän det hela stod färdigt.
[—]
Det finns två ingångar, en till speceributiken och en till ”snabbköp”. Genom den sistnämnda dörren kan man komma in, men icke ut. För att komma ut måste man passera en ”grindöppning” via kassan. [—] Går man in i affären för att handla, så [—] är det bara att ”ge sig på” hyllfacken. Så ändamålsenligt och prydligt, som allting är [—] är det lätt att man blir frestad till att handla över sina tillgångar. ”Skriv upp”, det låter sig dock inte göra i denna avdelning. På ett anslag vid kassan står följande: ”För att underlätta snabbköp sker försäljningen i denna avdelning endast kontant.”
[—]
Man kanske frågar sig, är det ändå inte rätt begränsat vad som går att sälja i en självbetjäningsavdelning. Sortimentet på ”PK:s snabbköp” tar oss dock snart ur den
villfarelsen. Där finns praktiskt taget allting, från nagelborstar och silverskålar till ägg och potatis, uppvägda i påsar. Även ransonerade varor säljs och för dessa får man lämna kuponger vid kassan samtidigt som man betalar.
[—]
Herr Kågström är att gratulera för vad han lyckats få fram. Det är bara synd att det inte finns många flera sådana initiativrika och framsynta köpmän som Paul A. Kågström.

Ur ICA-tidningen 1947:1, s. 18 ff.

Den hemmasnickarde inredningen tycks inte ha varit helt ändamålsenlig, utan redan något år senare skall firman AB Köpmannatjänst ha gjort sin första snabbköpsinredning och satt upp hos Kågström. Företaget kom senare att stå för i princip alla ICA-butikers omställning till självbetjäning.

Sedan må väl erkännas att Konsum, redan före 2:a världskriget, haft ett par experiment med butiker där en stor del av varorna såldes med självbetjäning och en del av över disk. Dels nämnda Konsum Odengatan, dels Konsum Ringen i Motala. Så vem som var först – därom kan man träta …