Svårigheten av få
betalt för sylt

Följande historia är hämtad ur Hakoniten, Hakonbolagets månatliga interntidning. Året är 1950 och den lokale korrespondenten skriver om hur svårt det ibland kunde vara att få betalt för försålda varor, i detta fallet lingonsylt. Vid två tillfällen hade kontoret i Örebro levererat just lingonsylt till Askersunds barnkoloni i Stenboda, men inte erhållit några pengar varför följande procedur sattes igång.

1. På folkskoleexpeditionen i Örebro efterhördes vem som handhade denna koloni, varvid vi hänvisades till Askersunds folkskoleexpedition.

2. Där upplyste man, att kolonien omfattade barn från Stockholm, och att man icke vidare kände till saken.

3. En skrivelse avsändes till Folkskoledirektionen i Stockholm med anhållan om bistånd med utforskandet av vem som var betalningsansvarig.

4. Svar erhölls, att det var Adolf Fredriks församlings skollovskoloniförening i Stockholm som haft kolonin i Stenboda och att hänvändelse skulle göras till denna förening.

Nu hade man alltså hittat den skyldiga varför ett brev skrevs till föreningen i huvudstaden som emellertid svarade:

5. att föreningen visserligen haft en koloni i Stenboda i somras, men varken rekvirerat eller mottagit någon lingonsylt från Hakonbolaget, utan hänvisades vi till provinsialläkare Fogelberg.

6. Doktor Fogelbergs namn figurerade icke i någon acceptabel telefonkatalog, varför Apoteket Hjortens läkarförteckning togs i anspråk.

7. Så småningom kom vi alltså i kontakt med doktor Fogelberg, som meddelade, att kolonien i Stenboda handhades av Askersunds dispensär och att vi skulle sätta oss i förbindelse med distriktssköterskan Greta Johansson, Askersund.

8. Detta har nu skett, och vi hoppas, att distriktssköterskan kommer at ordna likvid för lingonsylten eller lämna adressen till någon detektivbyrå, som kan fortsätta sökandet efter den skyldige.

Vi känner inte den slutgiltiga lösningen på syltproblemet, men man kan inte annat än att imponeras över den nit som Örebrokontoret visade i letandet.