Smaklösa ransoneringar
utan guldkant

Under världskrigen infördes ransonering på varor. Ransoneringarna gällde importerade varor som kaffe och bananer, samt inhemsk produktion av bland annat kött, ägg, socker och mjöl. När staten insåg att andra världskriget kunde bli långvarigt etablerades Statens Livsmedelskonsumtion. De delade ut ransoneringskort som reglerade medborgarnas inköp. För butikerna var situationen svår – de var tvungna att följa ransoneringarna. Och man tvingades att satsa på substitut. ICA presenterade bland annat utspädningslösningen ICAFÉ och försökte få kunderna att prova nytt.

Cikoriakaffe och te marknadsfördes under både första och andra världskriget, men inget kunde ersätta riktigt kaffe. Även snattandet ökade och man fick konkurrens av svartabörshandlare. Middagarna var under krigen inte några smaksensationer, men om man ska vara positiv ändå ganska nyttiga, baserade på potatis, fisk och grönsaker. När kriget slutade den 8 maj 1945 stod handlarna med varor som över en natt blivit omöjliga att sälja. Några saker uppfanns också. Engångsblöjorna var till exempel bättre än de i textil.