Människorna i
bakgrunden

Endast 55 kronor i veckan. Det fick Erik Thunström när han den första oktober 1924 anställdes som lagerarbetare vid Speceristernas Varuinköp (SV) i Stockholm. En månadslön som motsvarar 5.000 kronor i dagens penningvärde. Fast då ingick förstås jobb från måndagmorgon fram till klockan 16.00 varje lördag och den enda semesterveckan kunde infalla lite när som helst mellan maj och september. Ledigt efter klockan tolv med full lön hade Erik Thunström den första maj, midsommarafton samt julafton.

INGET FACK, MEN FRITT BOENDE

I dessa omvälvande tider förekom ofta ett litet tillägg till kontraktet. Den nyanställde fick då helt enkelt förbinda sig att ”icke ingå i någon fackförening” …

Så var det för paret Allgurine, när de anställdes för att sköta om bolagets fastighet. 27-åriga fru Allgurine skötte då den dagliga städningen i bageri, lunchrum, lager samt alla fem trapplanen. Fyra år äldre herr Allgurine var portvakt och vaktmästare. På honom vilade ansvaret för att maskiner, motorer, värmepannor, ångpannor, garage och bilpark var i topptrim. Dessutom skulle Nils Einar Allgurine kontrollera att chaufförerna höll sina tidsscheman. För detta erhöll herr Allgurine år 1936 200 kronor i månaden medanhustrun Astrid Eleonora fick 40 kronor!

Å andra sidan åtnjöt paret fri bostad, fritt lyse, värme och gas samt fri telefon. Förmåner som varade ända fram till augusti 1945, då herr och fru Allgurine började betala hyra.

Lagerarbetare och portvakt är bara två exempel på de många yrkesroller som krävdes för att butikerna skulle få varor i ICA-rörelsens barndom. Där fanns som sagt de viktiga chaufförerna samt mängder av förmän och verkmästare. Men också kafferostare med ansvar för kryddmalning, samt skorppackerskor i bageriet. Att arbetsförhållandena där inte var helt ideala vittnar yrkesinspektris Ida Fischer om. 1944 föreslår hon helt frankt att de som nitar skorppåsar ska få stolar att sitta på.

OST, BROTT OCH FLYKTINGAR

Ut ur anonymiteten kliver också en herr Axel Johansson som 1937 anställs som föreståndare för ostlagret. Där ålåg det honom att på ”ett rationellt sätt vårda osten [—] samt själv utföra paraffinering”.

Andra världskriget gör sig påmint då Speceristernas Varuinköp i maj 1944 ansöker om förlängt uppehållstillstånd för norska undersåten (och flyktingen?) Mary-Anna Andersén. För 57-åriga Axel Johansson innebär kriget jobb som eldare, då den han ersätter är inkallad. Chaufförerna får mer jobb med att sköta de nya gengasaggregaten på obetald övertid medan en Margareta Udgård i april 1943 erkänner ”straffbar handling”. Hon har sett till att SV:s lager kört ut ransonerade varor, trots att vissa kunder saknat kuponger.

EGENSKAPER

Hurdana var de då alla dessa oumbärliga människor i bakgrunden och vilka liv levde de? Kontrakt och intyg från framför allt 20-talet vittnar om önskvärda egenskaper såsom nykterhet, skötsamhet och ordningssinne. Kärnfull text i skriftliga varningar från 30- och 40-tal berättar mer om det fåtal som INTE skötte sig.

På så sätt förstår man att portvakten Gösta Magnusson vid Essve Bageriet på Katarina Bangata var en riktig slarver. Han har inte bara tappat bort nycklar och förvarat tomma spritflaskor på jobbet. Han har dessutom lämnat brandfarliga trasor i garaget och inte heller skött om motorerna som han ska! Från huvudkontoret i Stockholm sänds också skriftliga varningar till chaufförer som antingen stannat kvar på jobbet utan lov eller hittats omklädda för hemgång före arbetsdagens slut. Inte ens ungdomarna var bättre förr. 1950 erkänner en ångerfull yngling att han olovandes kört runt i företagets reklambil. Och det trots att han ”icke har något körkort”!