Köpman provar
hålkortsbutik

Det är lätt att betrakta saker och ting som självklara när de väl har inträffat. Vi som lever på 2000-talet kan exempelvis skratta gott åt de konservativa handlare som ännu under 1960-talet betraktade självbetjäning som en tillfällig modenyck.

Man bör dock beakta att det på varje omvälvande idé, som inneburit en revolution, finns åtskilliga som aldrig slagit igenom. Även dessa torde, anakronistiskt betraktade, leda till ett och annat leende – eller vad sägs om den hålkortsbutik som beskrivs i ICA-tidningen nr 2, 1964.

ICA-KÖPMAN PRÖVAR HÅLKORTSBUTIK

Sveriges andra hålkortsbutik, Bea Data-Livs i stockholmsförorten Fruängen, öppnades den 21 november i fjol. Enligt innehavaren, ICAköpmannen Bror Andersson, säljs cirka 1 500 artiklar på hålkort. Endast färskvaror, utom mjölk och grädde, säljs på vanligt sätt. Bror Anderssons syfte med butiken är att utröna systemets för- respektive nackdelar.

De hålkortsförda artiklarna finns endast i ett exemplar i butiken. I stället för varor plockar kunden till sig hålkort. Hon överlämnar dem sedan för behandling i datamaskinen, som skriver ut en specificerad nota. Medan varorna tas fram på lagret handlar kunden sina färskvaror. Hon betalar sedan för alltsammans i kassan.

Redan fyra år senare visar det sig att hålkortsbutiken varit ett ekonomiskt bakslag. Bror Andersson ville, i en intervju i ICA-nyheter 1968:8, dock inte erkänna själva idén som misslyckad:

… hålkortsbutiken . Som ingalunda sprack på att kunderna inte kunde lära sig systemet. Tvärtom – de som handlade i butiken uppskattade den. Men underlaget var helt enkelt för litet.

Och på något sätt hade han kanske ändå rätt, ty nog finns det vissa likheter mellan hålkort och EAN-koder, även om kunderna får se hela varan och inte bara pappret med koden …