ICAs handel med
vin

ICA drev under åren 1995–2006 en omfattande handel med alkoholhaltiga drycker till restauranger och blev sommaren 2002 till och med marknadsledande, detta i och med köpet av Systembolagets tidigare dotterbolag: Restaurang-Partner. Verksamheten var en del av ICAs dåvarande restauranggross, Menyföretagen (senare Menigo Foodservice), ett bolag som ICA sålde år 2006.

Licensen för att driva partihandel med alkoholhaltiga drycker erhölls 1995, när marknaden efter 78 års statligt monopol, avreglerades. Jeppson, ett dotterföretag till Menyföretagen, blev det första svenska företaget sedan 1917 som levererade alkohol till en restaurang. Mottagare var Martini vid Norrmalmstorg i Stockholm.

MOTBOKSIVRARE OCH CIGARRFABRIKÖRER

Eftersom handeln med vin och sprit varit förstatligad sedan Hakonbolagets (och därmed ICAs) grundande år 1917, kunde man anta att ICA inte rimligen kan ha någon äldre tradition på detta område. Denna uppfattning förstärks om man söker i ICAs arkiv och hittar ett flertal små skrifter om alkoholrestriktioner och motbokssystem. (Dessa har inkommit genom direktör Kollberg som tidigare arbetat under Ivan Bratt med att införa Stockholmssystemet.)

Kanske kan man även tänka sig att Hakon Swenson, vars far var kyrkoherde, hade en njugg inställning till njutningsmedel. Då bör dock berättas att den gode kyrkoherden drev cigarrtillverkning i prästgården – en verksamhet i vilken alla sönerna blev djupt involverade, och som med tiden engagerade upp till 100 arbetare.

ICAS FÖREGÅNGARES VINHANDEL

Det finns dock en äldre vin- och sprithistoria även inom ICA-rörelsen. Menyföretaget Wickmans, som grundades som en speceriaffär i Skåne redan år 1744, hade under 1800-talet även börjat föra viner. Mot slutet av århundradet hade denna verksamhet vuxit i betydelse och man annonserade flitigt om ”särdeles goda” Bordeauxviner.

Man kan vidare med fog anta att A.M.Wickmans bara är ett exempel på vinhandlare, bland det hundratalet grossist- och importfirmor de ICAanslutna inköpscentralerna Hakons, SV, Eol och NS köpte upp under ICA-rörelsens uppbyggnadsår.

BACCHI DRYCKER I BUTIK?

Under slutet av 1980-talet och början av 1990- talet skedde flera kraftiga avregleringar bl.a. inom alkoholområdet. Med Sveriges inträde i EU år 1995, och den nämnda avregleringen inom partihandeln, väcktes en utbredd tro att även Systembolagets detaljistmonopol snart skulle försvinna.

ICA hade fattat beslut att de önskade sälja öl och vin i sina butiker. Tillsammans med övriga större livsmedelskedjor (mot slutet dock ej KF) lobbade man för ett avskaffande av monopolet, genom branschorganisationen SSLF.

Den dåvarande ICA-handlaren Harry Franzén sålde, på eget initiativ, vid ett tillfälle alkohol i sin butik och menade att detta var tillåtet, enligt EU:s lagstiftning. En process i EU-domstolen (understödd av SSLF) drogs i gång. När generaladvokaten rådde domstolen att döma till Franzéns förmån talade det mesta för att det till hösten 1997 skulle förklaras fritt fram att försälja alkohol även i Sverige.

FÖRBEREDELSERNA

Svenska handlare stod alltså i en situation där ett plötsligt domstolsutslag skulle kunna komma att öppna dörren till en helt ny betydande varugrupp, även om branschen lovat att systemskiftet skulle ske under ordnade former.

År 1996 hade ICA dragit igång projektet ”Vin och öl i ICA-butik” för att planera för de nya varorna inom skilda områden, som: logistik, sortiment (Hyllvärmare är ju inte roligare för att de består i en god flaska Cognac …), säkerhet, prissättning, inredning och etiska regler. Vissa butiker började t.o.m. förbereda speciella utrymmen för vinförsäljning.

Men EU-domstolen avskaffade inte detaljistmonopolet, förberedelserna hade skett i onödan och än idag får vi svenskar bege oss till speciella statliga butiker, med dåliga öppettider, för att stå i långa köer …