ICAs
butiksdesign

Ett enhetligt formspråk, en gemensam profil är något som flera stora företag och butikskedjor arbetar med i dag. Kunden ska känna igen sig oavsett i vilken stad han går in i butiken. Olika företag har löst det här på olika sätt. I ICAs fall kom utvecklingen av butikskonceptet och dess formgivning/formspråk att skötas av det 1941 förvärvade företaget Köpmannatjänst.

Detta bolag hade grundats 1938 av Sveriges Speceri- och Lanthandlareförening (SSLF) som insett behovet av mer samlade inköp av butikutensilier. Förmodligen var de också inspirerade av kooperationen som på Stockholmsutställningen 1930 presenterat en enhetlig inredning för Konsumbutikerna.

Olika trädiskar, enhetliga maskiner

Under 1940- och 1950-talen dominerade överdiskförsäljningen och självklart var inredningen utformad därefter. Hyllinredningen som följde väggarna var i trä och exponerade varorna så att kunderna framför disken lätt kunde se vilka varor som fanns hemma. Under hyllorna fanns sedan ett buffertlager. Trä var det vanligaste inredningsmaterialet och någon egentlig enhetlig formgivning fanns inte, utan det kunde se olika ut från butik till butik, beroende på förutsättningarna.

Däremot kunde man se de rådande formgivningsidealen på den maskinella utrustningen som vågar, montrar, kaffekvarnar, skärmaskiner, kaffeförvaring och skopor, d.v.s. de serieproducerade föremålen. Här dominerade den hygieniska strömlinjeformen med material som rostfritt, glas och vita eller crèmegula ytor. Inspirationen till detta formspråk kom från de nya bilarna, flygplanen och tågen som designats med tanke på att minsta luftmotstånd skulle uppnås. Strömlinjeformen står för fart, snabbhet, modernitet och den blir ett mode, allt ska vara strömlinjeformat.

SJÄLVBETJÄNINGSINREDNINGAR

Den största enskilda händelsen som kom att påverka butikernas design och utformning var införandet av självbetjäningskonceptet. I USA fanns så kallade ”self service stores” redan i slutet av 1930-talet och nu började det komma entusiastiska rapporter därifrån. Inom ICA var man tidigt överens om att följa utvecklingen och 1947 byggde och inredde Köpmannatjänst den första självbetjäningsbutiken åt köpmannen Paul A. Kågström i Skelleftehamn* .

Nu fanns möjligheten att i större serier producera en inredning av hyllor, korgar och ställ med en mer enhetlig profil än vad man tidigare kunnat göra. Även själva rumsgestaltningen förändrades i och med införandet av självbetjäningen. Tidigare använde man bara lokalens väggar, nu skapade självplockhyllorna flera rum i rummet.

År 1950 presenterade Köpmannatjänst på Svenska Mässan i Göteborg en komplett självbetjäningsbutik. Mässbesökarna mottog butiken med stort intresse. Samma år skickades Köpmannatjänsts arkitekt till USA för att hos företaget Du Pont studera ”färgkonditionering av butiker”, det vill säga hur en butik skulle färgsättas för att bli så attraktiv för kunder som möjligt.

KANTIGARE IDEAL

På 1960-talet blev inslaget av kyl- och frysdiskar allt större i butikerna. Formspråket var inte längre strömlinjeformat utan mer kantigt. Influenserna till det kantiga formspråket kom från bilindustrin där man nu fått maskiner som kunde böja plåten vinkelrätt.

”Serie 60” introducerades, ett komplett butiksinredningssystem i enhetlig design. Konceptet innefattade gondoler, hyllor, vagnar, prismärkningsutrustning samt kyl- och frysdiskar.

1970 inleddes en färg- och miljösatsning. Färgerna var de gällande modefärgerna: rött, gult och brunt. Samtidigt introducerades den första utrustningshandboken för butiker från Köpmannatjänst.

DELI-AVDELNINGARNAS ÅRTIONDE

1980-talet innebar att de manuellt betjänade färskvaruavdelningarna kom tillbaka. De svängda deliavdelningarna blev högsta mode, där diskarna utrustades med välvda glaskåpor och släpljus på socklarna. En känsla av elegans, lyx och professionalism infann sig och det är en trend som hållit i sig och vidareutvecklats till dagens butiksdesign.

Det har alltså varit en lång väg fram till att kunna skapa ett gemensamt formgivningskoncept för ICA-butikerna och utan ett företag som Köpmannatjänst hade det nog varit svårt att genomföra. De kunde utveckla enhetliga designkoncept, tillverka inredningen i långa serier och sluta centrala avtal, vilket gjorde att man kunde presentera rimliga och konkurrenskraftiga priser på sina produkter.

* Detta beskrivs av Åke Isaksson i ”Köpmannatjänst 50 år”. Kågströms självbetjäningsbutik hade dock öppnat redan julen 1946 och inredningen skett av en lokal snickare efter Kågströms egna ritningar. Allt detta enligt ett nummer av ICA-tidningen våren 1947. Antagligen byttes inredningen ut efter ett år mot en mer ändamålsenlig av Köpmannatjänst skapad inredning.