när startade ica
egentligen?

Många av dagens storföretag är resultat av hundratals fusioner och uppköp. Detta gör det komplicerat att avgöra när ett bolag egentligen är grundat. Ofta väljs det äldsta företagets stiftelseår. Ibland anser man ett visst företag vara det ”egentliga företaget”, i vilka alla de andra bolagen uppgått, och väljer därför året när det grundades. I enstaka fall kan det vara året när företagsnamnet först dök upp.

Vad gäller ICA, betraktar man idag grundandet av AB Hakon Swenson (Hakonbolaget) år 1917, som hela ICA-rörelsens/koncernens stiftelseår. För detta finns goda skäl. Att välja 1938, när samarbetet mellan Hakonbolaget, Speceristernas Varuinköp (SV), Eol och Nordsvenska Köpmanna AB inleddes – och namnet ICA tillkom – känns märkligt, eftersom alla de fyra bolagen var äldre än så. ICA-samarbetet var dessutom ganska obetydligt under de första åren. Att välja 1990, då fusionen mellan ICA AB och de tre återstående bolagen skedde, blir felaktigt, eftersom ICA-rörelsen då redan var en koncern.

ICA, skulle jag vilja hävda, är ett bolag som i ovanligt hög grad bygger på en idé. Därav är det också logiskt att man räknar ursprunget till det år när Hakon Swenson, tillsammans med bl.a. flera handlare, förverkligade denna idé. Att säga att ICA grundades år 1917 är således logiskt, och enligt mitt tycke det mest förnuftiga valet. Därmed är dock inte sagt att man inte mycket väl skulle kunna ha valt ett betydligt tidigare år …

Eols och Nordsvenskas urhistoria

Såväl Eol som Nordsvenska bildades genom att tidigare existerande grosshandelsföretag, sålde ut delar av aktierna till handlare samt gav dem majoriteten av röstvärdet och därmed började kalla sig inköpscentraler.

ICA, skulle jag vilja hävda, är ett
bolag som i ovanligt hög grad
bygger på en idé.

Förändringen innebar att man hade ett nytt uppdrag, att sköta inköp åt de privata handlarna och inte i första hand tjäna pengar åt aktieägarna, utan låta mervärdet komma köpmännen till godo. I övrigt var det dock samma företag: Representanter för de tidigare ägarfamiljerna kvarstod som storägare och direktörer, personalen förblev i stort densamma, man satt kvar i tidigare fastigheter och drev i mångt och mycket samma verksamhet som förr.

Det är således helt korrekt att hävda att Eol fram till fusionen med de andra regionföretagen 1990 fortsatte att vara samma företag som grundats år 1827 under namnet Ekström & Leffler. På samma sätt skulle man kunna betrakta Nordsvenska som det 1903 grundade Import AB K.J. Karlsson, Östersunds första grosshandelsfirma.

Hakonbolagets och SV:s uppköp

Direkt efter grundandet i december 1917 började Hakonbolaget bygga en egen organisation i Västerås. Samtidigt letade Hakon Swenson även direkt efter sätt att växa geografiskt, genom att överta existerande firmor. Det första köpet blev grossistfirman Johan Westergren i Gävle – och under Hakonbolagets första två månader bestod den operativa verksamheten, i form av verklig varuförsörjning till handlare, faktiskt av den inköpa grossistfirman i Gävle.  Snart kom verksamheten i Västerås även igång med operativ hantering, parallellt med att Hakonbolaget köpte en grossistfirma även i Karlstad. På bara några månader hade man nu, genom en kombination av byggande och förvärv, skapat ett nätverk från Karlstad i väster, via Västerås, till Gävle i öst. Under de följande fyra decennierna skulle företag inlemmas i Nora, Ludvika, Uppsala, Södertälje, Falköping, Söderhamn, Hudiksvall, Norrtälje, Sala, Kristinehamn och Åmål.

Företagen omvandlades till Hakons avdelningskontor på orten och de gamla firmorna förde med sig personal, lokaler, nätverk, goodwill och sin speciella kultur. Erik Nygren har påpekat att man inte alltid behöll hela den uppköpta partiaffärens omsättning, men att det ledde ”till en sanering på engroshandelns område” – d.v.s. att man blev av med konkurrensen på orten … Dessutom inkorporerade Hakonbolaget inköpscentralerna Örebro Köpmanna AB och AB Gottfrid Sjöman & Co. i Sundsvall.

SV var det av de fyra företagen som övertog minst av sin organisation från uppköpta firmor. I Stockholm växte man organiskt – och kanske därför även långsammare än systerföretagen … De två ”kolonierna” som anlades i Östergötland respektive på Gotland byggde dock huvudsakligen på uppköpta företag. Bl.a. kan nämnas AB Carl Degerman, från vilket flera framträdande SV-direktörer övertogs.

EOLS ALLA INLEMMADE FÖRETAG

Eols expansion skedde i högsta grad med hjälp av uppköp. Redan vid ombildandet av Ekström & Leffler till Eol hade man lyckats förmå ett flertal mindre grosshandels- och importfirmor att fusionera sig med den nya inköpscentralen. Under de följande tre decennierna inlemmades sedan metodiskt ett trettiotal rörelser. Många av dessa var anrika firmor med rötterna långt bak i 1800-talet. Marknaden för partihandeln var dock så dålig att de gamla firmorna stod i kö för att få bli en del av ICA.

De uppköpta företagen kom att påverka Eol mycket starkt. De f.d. grosshandlarna, vars firmor köptes upp, kom att besitta disponenttjänsterna på distriktskontoren som utgjordes av deras tidigare ägda rörelser. Även för deras söner veks chefsställningar inom Eol. Länge präglades därigenom Eols ledarskikt och företagskultur av f.d. grosshandlare och företagare.