ICA
Banan

Så länge bananer fraktades på stock hade Salénrederierna i det närmaste monopolställning på importen till Sverige. När transporterna 1962 började ske i kartong kunde flera andra svenska företag importera. ICA var något sena, men i maj 1967 tog Eol sin första banananläggning i bruk. Den var inrymd i en del av Helsingborgs distributionscentral (DC).

TOG ÖVER RICO

Under 1968 blev företaget Rico tvungna att lägga ner sin verksamhet. Eol hade intresse att ta över deras banananläggning och arbetade energiskt på att få med Hakonbolaget, som först var kallsinnigt, och Speceristernas Varuinköp (SV), som inte ens handlat med bananer tidigare. Till slut lyckades de dock övertyga sina systerföretag. ICA köpte Ricos anläggning och grundade ICA Banan AB.

Verksamheten med att importera och mogna bananer sköttes av Bertil Sjöblom och P-O Andersson, med Erik Öfverström som formell vd.

Början var ganska svår, Hakonbolaget var lika hårda förhandlare mot sitt egenägda företag som de varit mot Rico och skämdes inte för att handla bananer från annat håll. Mogningsanläggningen var dålig och kvaliteten därmed sämre än konkurrenternas.

SLITNINGAR MED HAKONS OCH SV

År 1970 blev Bertil Sjöblom vd. Det förekom slitningar mellan ICA Banan och DC:na, framförallt SV och Hakonbolaget reklamerade ständigt varor p.g.a. dålig kvalitet. Mycket berodde dock de skadade bananerna på att lastbilar och DC:n inte var anpassade för dessa känsliga varor. År 1971 invigdes en ny bättre anläggning i Göteborgs frihamn och året efter en provisorisk anläggning i Uppsala.

EN DRAMATISK BRANSCH

År 1974 skulle man så äntligen bygga om anläggningen i Malmö som saknade omklädningsrum, matsal – ja t.o.m. WC. Ritningar inlämnades till Byggnadskontoret, men då kom chocken: Anläggningen som köpts för 70.000 kr fem år tidigare var ett svartbygge. Och personen som hade låtit bygga den, Transfrukts ägare, kunde knappast ställas till svars – han hade skjutits till döds av en utbränd förman på sitt plantage i Ecuador flera år tidigare. Som tur var godkändes dock bebyggelsen i efterskott och därefter de föreslagna ombyggnationerna.

Men det var inte det enda problemet det året, Bertil Sjöblom berättar vidare i sitt manuskript Kortfattad redogörelse för ICA Banan AB:s framväxande m.m.:

Ike Black, huvudaktieägare och chef för United Fruit tog livet av sig genom att hoppa ut från 44:e våningen i en skyskrapa på Manhattan. Företaget kunde dock i varje fall tills vidare leverera oss Chiquita i önskad omfattning.

KRAFTIGT STIGANDE MARKNADSANDELAR

År 1981 var en ny anläggning i Sundsvall färdig och den kom att invigas av den nytillträdde vd:n, Fabian Wrede.

Åren 1982–1984 arbetade ICA Banan med aktiv marknadsföring och höjde sina marknadsandelar från 25% till 30%. Samtidigt minskade antalet anställda med en tredjedel. Under 1980- talet importerades mest Chiquitabananer som kom med bananbåt direkt till företagets anläggning i Göteborgs frihamn. Man inlemmade även märket Del Monte för att slippa vara beroende av en enda leverantör. Den ökade produktionen gjorde att anläggningarna kunde användas fullt ut, vinsten blev därmed god.

STÄNDIGA FÖRSÄLJNINGSÖKNINGAR

I mitten av 1980-talet tillträdde Per Wiberg som vd, efter att Wrede gått vidare till ICA Essve. År 1985–1988 ökade försäljningen med 15–20 % per år. Den allmänna bananförsäljningen steg kraftigt i Sverige, men man lyckades även öka sina marknadsandelar. År 1988 invigdes en ny anläggning i Uppsala.

I början av 1990-talet inordnades ICA Banan som ett dotterbolag till ICA Frukt & Grönt, senare upphörde verksamheten att vara ett bolag överhuvudtaget. Namnet Rico togs åter till heder 1998 och använde under tre år som varumärke för ICA Frukt och Grönts produkter.

CHIQUITA TAR ÖVER

I april 2004 upphörde ICA med att själva sköta den tekniskt avancerade mogningen av bananer. Istället lade man ut detta på Chiquita Sweden AB som även övertog ICAs mogningsanläggningar. Detta skulle kunna betraktas som slutet för ICA Banan, även om ICA än idag naturligtvis säljer bananer av olika sorter och härkomster.