Hakonbolaget
övertar Nordsvenska

Under senare delen av 1950-talet blev boksluten allt mer oroande för Nordsvenska Köpmanna AB:s bolagsledning och styrelse. Problemen med dålig uppslutning bland Norrlands handlare och en svårhanterlig distributionsapparat höll på att undergräva företagets ekonomi.

FÖRSTA TANKEN OM ÖVERTAGANDE

När O.M. Andersson, som suttit i styrelsen i 20 år, tog över som styrelsens ordförande 1958 ansåg han situationen så pass alarmerande att han började sondera terrängen för huruvida Hakonbolaget skulle kunna ta över den norrländska inköpscentralen.

Han fann att företrädare för Hakonbolaget var positiva till ett övertagande, men de menade att en begäran om detta måste komma från Nordsvenska.

OLIKA ÅSIKTER

När frågan blev officiell, framkom det dock att vissa ledande namn inom ICA var negativa till ett samgående, bland dessa fanns Nordsvenskas vd Eskil Klingén, som ville ha kvar en självständig inköpscentral i Norrland. Därmed uppstod en konflikt mellan Nordsvenskas vd och styrelseordförande, i vilken O.M. Andersson drog det kortaste strået och lämnade styrelsen 1961.

Nordsvenskas problem kom dock att fortsätta och förstärktes till och med, eftersom den snabba moderniseringen och centraliseringen av detaljhandeln krävde allt större finansiella muskler.

HAKONBOLAGET GÅR ÖVER GRÄNSEN

Det avgörande steget mot en fusion tog Hakonbolaget. Några år in på 1960-talet meddelade bolaget att man önskade utöka sitt verksamhetsområde norrut. Dittills hade Sundsvall utgjort den nordliga gränsen för Hakonbolaget, men nu ville man flytta denna mot Härnösand.

Inom Nordsvenska blev man bestört – den tätbefolkade Norrlandskusten var mycket viktig för bolaget. Kanske lika bra då att Hakonbolaget tog över hela Nordsvenska.

ÖVERTAGANDET

I början av 1965 diskuterades frågan vid flera tillfällen av Nordsvenskas vd Eskil Klingén, Hakonbolagets dito Carl-Hakon Swenson och chefen för ICA-förbundet Stig Svensson.De var nu alla överens om nödvändigheten att Hakonbolaget med sin ekonomiska soliditet skulle ta över Nordsvenskas verksamhet – men inte hur det skulle ske. Klingén menade att ägarförändringen borde ske successivt, medan Svensson hävdade att ett omedelbart övertagande var nödvändigt med tanke på Nordsvenskas prekära ekonomiska situation.

GULDKANTADE AKTIER

Det blev Stig Svenssons linje som segrade – det gick mycket lätt att få medlemmarna i Nordsvenska att byta ut sina aktier mot dito i Hakonbolaget. Medan Nordsvenska-aktierna inte gett någon utdelning att tala om på senare tid, var utdelningen i Hakonbolaget hög.

HÄFTIG AVVECKLING

Nordsvenskas ekonomidirektör Anders Odlind fick nu i uppdrag att tillbringa några månader vid Nordsvenskas huvudkontor i Östersund för att avveckla verksamheten och spara viktiga handlingar till eftervärlden.

Han hade fått gott om tid på sig att genomföra detta och bestämde sig därför, att innan det inte alltför uppbyggande arbetet påbörjades, ta en månads semester i Libanon som var ett populärt resmål vid den här tiden. Men när han återvände hade avvecklingen gått så fort att huvudkontoret redan var sålt. Följden blev att stora delar Nordsvenskas arkiv ”försvann”.

NORRLAND I VREDESMOD

Om de till Nordsvenska Köpmanna AB anslutna handelsmännen var positiva till att Hakonbolaget 1965 helt tog över verksamheten, upprördes istället allmänheten i Norrland av att, vad de uppfattade som, deras bolag togs över av personer från sydligare delar av landet.

Inte blev de gladare när Hakonbolaget två år senare köpte även Nordsvenskas forna grossistkonkurrent Isakson & Co. ”Detta storföretag (Hakonbolaget) har på kort tid dragit bort från Östersund två för oss värdefulla affärsadministrationer”, skrev tidningen Östersunds-Posten.