Förskingraren
på SV

Hösten 1939 anställde AB Speceristernas Varuinköp (SV) en ny tjänsteman att inkassera varulikvider, eftersom den ordinarie blivit inkallad. Tjänsten gick till en herr Larsson, 26 år och son till en SV-ansluten handlare.

Larsson hade skött tidigare anställningar mycket väl. Ett arbete med kontanter skulle dock visa sig vara ödesdigert. Redan efter några månader började han stoppa betalningar i egen ficka. Summorna kunde vara på upp till 900 kr – som jämförelse kan nämnas hans månadslön på 250 kr.

INREDNING OCH SPEL

Larsson, som endast ett år tidigare lämnat barndomshemmet för äktenskap, förbrukade 2.000 kr på möbler och tavlor. Han började gå på restaurang och skänkte 1.000 kr i försvarsobligationer till sin hustru. Till henne och vännerna påstod han sig ha vunnit på lotteri.

De stora summorna gick dock åt till spel. Att detta skedde på Solvalla samt galoppbanan i Ulriksdal är väl föga förvånande. En mer udda företeelse kan tyckas vara hans passion för minigolf! En stor del av pengarna lär ha spelats bort vid ”miniatyrgolfbanan i Auditoriums hus” vid Norra Bantorget. (Att spela minigolf om pengar var dock inte helt ovanligt i mitten av förra seklet.)

UNDER JORDEN

I juli 1940 började SV fatta misstankar och avkrävde redovisning. Larsson gick då under jorden. 16 juli skickade han ett brev till sin arbetsgivare och sade sig ligga på sjukhus. Redan två dagar senare kom dock ett erkännande:

Jag får härmed erkänna att jag har förskingrat pengarna på dessa kvitton, vilket har gått för att täcka spelförluster. Jag har inga ursäkter att framhålla, utan så fort jag har ordnat ett par saker åt mig, så skall jag överlämna mig åt polisen.

H. Larsson.

P.S. Pengarna för gaskassan äro även borta.

SV sökte Larsson i hemmet, där de till slut fann hans hustru. Hon berättade att han då hade erkänt allt för henne, men åkt till landet. Hon själv hade tillbringat dagen förtvivlat vandrande gata upp och gata ned. Av kontanter fanns ”icke ett dugg kvar”, men pliktskyldigt redogjorde hon för hemmets lösöre.

GRIPANDET

Inkasserare Larsson befann sig emellertid inte alls på landet. Antagligen i ett desperat försök att vinna tillbaka de förlorade pengarna, besökte han än en gång den fördömda minigolfbanan. Två av SV:s tjänstemän fann honom där i färd med att spela bort det allra sista av de förskingrade medlen.

Samma vecka överlämnade paret Larsson allt av värde till SV, möbler, tavlor och obligationer, men också diverse lösöre som ”2 böcker av H. Zetterström”. Även specerier och hygienartiklar togs i beslag och i en tid av kris och ransonering innehade de 144 burkar med kryddpeppar, 51 burkar kakao, 58 tvålar, etc. – allt till ett värde av 322 kr!

DEN ANDRA KVINNAN

Men, det var inte bara SV som saknade Larsson när han gick under jorden. Bland arkivhandlingarna i Larssonaffärens mapp finns ett brev från en kvinna som undrar, varför han inte kommit till ett uppgjort möte. Det framkommer att hon lämnat en annan man för hans skull och att han lovat skilja sig för henne. Brevet avslutas:

Älskade jag tänker och längtar efter Dig både natt och dag, det känns svårt att bli så älskad, som jag blev av Dig i början och sedan bortslängd, som en utnött tingest. Men jag förlåter Dig och hoppas Du skall ringa mig och ge en förklaring.

Enda sättet brevet, som är adresserat till Larssons hemadress, torde kunna ha kommit i SV:s förvar är genom hans hustru. Varför hon överlämnat och SV arkiverat det kan man bara spekulera i. Av tonen i brevet kan man möjligen misstänka en sol- och vårhistoria, men troligare är kanske att man misstänkte att älskarinnan fått del av de förskingrade pengarna.

DOMEN

Domen föll i augusti, Larsson dömdes till 10 månaders straffarbete samt 20.125 kr och 76 öre i skadestånd till bolaget. Detta belopp motsvarade det förskingrade efter det att värdet av lösöret avdragits.